Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

Burger Joint

June 03, 2011

När eftermiddagens häng på på Brooklyn Brewery och påföljande promenad över Brooklyn Bridge övergick i skymning på Manhattan styrde vi mot Burger Joint på Le Parker Meridien. Av vad jag visste innan, bl a från folket på A Hamburger Today, så hade jag förstått att det här var det bästa av två världar. Ett litet hak mitt i NY inhyst i flådig hotellobby, med ett ganska dolt och exklusivt läge. Där, tänkte jag mig, kan inte vilken slasburgare som helst få husera samtidigt som jag visste att det skulle vara just en slasbugrare, en hakburgare. Inget gourmétkör utan en rak burgare men med den klass som förutsättningarna kräver. Jag var på spänn.

Av någon anledning hade jag fått för mig att det låg några våningar upp så det tog en stund att hitta. Det låg bokstavligen bakom en vrå på bottenvåningen. Transformeringen från det blanka stengolvet i den ljusa lobbyn till den dämpade, sköna sunkbaratmosfären därinne var en upplevelse i sig. Varför finns inte detta i Sverige var min första tanke. Så enkelt och självklart, högt och lågt i ett möte av kontraster med ett gemensamt – kvalitet.

Burgaren gjorde mig inte besviken. Det var en lagom kladdig, ihoptryckt, anspråkslös skapelse där leveransen låg just i leveransen och inte i uppträdandet. Om jag ska säga någonting så var köttet lite kompakt, inte riktigt så saftigt som jag skulle önska. Därutöver var det gata. Sallad, tomat, lök, ost, senap, ketchup, majonnäs och perfekt beef-to-bun-ratio. Jag tänkte att vi var hungriga så jag beställde tre cheeseburgare med tanken att dela på en. Med facit i hand stod det klart att jag åt två. Av bara farten. Det var inte den bästa hittills, inte ens den bästa av hakburgarna, men det var precis lagom perfekt om man ens kan använda en sådan terminologi.

Miljön var helt i min smak. Litet, tight, skumt, mysigt och en skvätt attityd. Ett perfekt hängställe i vilken stad som helst men kanske – eller så klart – ännu mer på Manhattan med alla intryck, människor och puls. Ett burgarkrypin helt enkelt. Rekas!

Efter Burger Joint blev det några timmar blogg mellan 11 och 01 – jag vet, jag sliter… – och därefter lite dansgolv på Hudson Hotell. Det jag verkligen gillar med att gå ut i USA är att hiphop är utgångspunkten, grundmusiken, det som spelas överallt om inte stället har en nisch. Hiphop i USA är som schlager på stora golvet i Gävle, som electron i källaren på Marie Leveau. Basutbudet. Förutom burgare är det en av sakerna jag saknar mest hemmavid.

Hursom, efter Hudson fick vi ett infall att ta en taxi till JG Melon som hade bortprioriterats men dykt upp både här och där i diverse burgartips sedan vår ankomst. Som jag tror jag nämnde tidigare dök vi in där någon gång efter tre redo för dagens tredje burgare men för att finna att köket bommat 02:30. Osis. I dörren öpnnade emellertid en riktig sköning, en old school New Yorker och bartender som kände allt och alla och som säkert bara överdrev i varannan mening. Han bjöd in oss i den tomma baren där vi ömsom fick iaktta munhugget och samspelet mellan denne och den andre bartendern, ömsom fick hamburgertips och gamla stories från NY:s barliv de senaste, ja hundra åren.

Den här mannen kunde sina burgare eller vad sägs om följade citat (med klassisk NY-dialekt, tänk Real Housewives of New York möter Tony Soprano): "The most important thing about a burger is not the meat. It's the bread. It's the fist thing you bite into. You can't have burgers with bad bread. It's like the opera without the overture. Forgetaboutit." Om ni inte heller vet vad overture är så slå upp det och begrunda sanningen. Diskussionen, eller rättare sagt monologen, böljade sedan fram och tillbaka mellan vilka burgare som var bäst i stan och självklart kände han alla som stod bakom dessa burgare. När vi till slut hoppade in i ett andrum och frågade vad han tyckte om Shake Shack kom nästa leverans: "Let me tell you about Shake Shack, I know those guys. They're all right but they make two things wrong (jag kommer bara ihåg en av dem). They put chopped onions on their burgers. The only burger who can get away with chopped onions is White Castle." Ok, sa vi, är White Castle bättre än Shake Shak då? vilket vore högst osannolikt. "Let me tell you, White Castle is ok if you don't know better. It's like peanut butter and jelly – when you're a kid you love it but then you grow up."

Och så där fortsatte det. Vi stängde baren bokstavligen. Jag önskade att jag hade haft en bandspelare till alla citat. När vi till sist lösgjorde oss och ropade in en taxi undrade han vart vi skulle och avslutade därefter med en sista kommentar: "Tell the cabie to take 5th avenue, it's faster!"

Säkerligen.

Ps. Bildstrul igen, uppdaterar asap. Och tack för alla kommentarer!! Jag svarar så fort jag hinner!

Bloggarkiv