Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

Ett bord för sju

May 11, 2011

Ett bord för sju

Ny dag, nya burgare. Igår var det dags för en gammal favorit att få ett återbesök – Rocky's Crown Pub i Pacific Beach, San Diego. Efter att ha varit här ett par dagar och pratat burgare med folk så står det klart att Rocky's fortfarande av många anses vara en av stans bästa burgare. Kikar man in på AHT:s lista över recenserade burgare så dyker det upp en rad alternativ men det enda jag har hört lokalbefolkningen prata om är Rocky's och Hodad's.

Och varför inte. Rocky's har en fin burgare (mer om det strax) och en grymt skön atmosfär. Det är ett litet ställe som snabbt blir fullt och där många stammisar sitter och hänger.

Rocky's Crown Pub

Rocky's entré

Personalen är fåordig och lite kaxig, ibland med glimten i ögat, ibland helt utan på ett sätt som gör en lite nervös som när man inte vet om de skojar med en eller om de är allvarliga. I de ögonblicken brukar även nivån på engelskan sjunka till språkresenivå och det tycker de är kul. När jag var där igår hade jag och killen bakom baren svårt att höra varandra när jag skulle beställa och när vi tillslut hade förstått varandra frågade han mig var jag kom ifrån. Sverige svarade jag. "Great english" svarade han utan att röra en min. Det kan ha varit vanlig amerikansk hövlighet. Det var mer troligt ironi. När min beställning var klar ropade han ut "Jon from Sweden" till lokalbornas belåtenhet.

Inne på Rocky's

Och en till...

Första gången jag var på Rcoky's gick jag fram till baren och frågade efter menyn. "Well it isn't that complicated but if you want to take a good look, it's right behind me" svarade samma kille då för fem år sedan som stod bakom baren igår (som jag misstänker är ägaren) med ett flin. På tavlan stod det då som nu "1/3 Ib hamburger, ½ Ib hamburger, 1/3 Ib cheeseburger, ½ Ib cheeseburger". Jag kände mig lite dum och fumlade fram min beställning varpå mannen bakom baren frågade vad jag hette. Jag svarade Jon men fick för mig att han inte hade uppfattat min beställning så jag upprepade den. Han stirrade då på mig och sade: "Jon, let me ask you a question. Do you think that I'm doing my job ok?" Sen dess har jag alltid gillat stuket på Rocky's.

En annan gång kom vi in ett större gäng svenskar, säg sju stycken och stället var fullt som vanligt. En av killarna i vårt sällskap hade inte varit på Rocky's förut och kände därför inte till koderna riktigt. Han hade blont, lite bakåtslickat hår och såg ut lite som…en brat helt enkelt. Jag vill inte hänga ut någon här så vi kan kalla honom Danne (eftersom han heter det och om du mot förmodan läser det här Danne får du bjuda på det). Danne glider i alla fall upp till baren och frågar om han kan få ett bord för sju. Rockymannen flinar, sänker musiken och ropar ut i lokalen: "Is there anyone who wants to go home 'cause this guy wants a table for seven!?" varpå trettio amerikaner brister ut i ett unisont gapskratt medan sju slokörade svenskar försöker se lite mindre förintade ut än de faktiskt var. Ridå.

Eftersom Rocky's är ett litet ställe och väldigt populärt kan man få vänta på burgarna i upp till en timme om man har otur. Men det är det värt. De består av 100% färsk högrev från en lokal slaktare specialiserad på hamburgerfärs. Färsen formas sedan till biffar på plats i köket av en kille som enligt AHT kallas för "the meat bitch".

Som jag nämnde kommer burgarna i två storlekar men formen och vikten varierar en aning från gång till gång eftersom det är ett hantverk vi pratar om. Burgarna byggs från botten i ordningen bröd, majonnäs, sallad, tomat, lök, kött, ost och bröd med pickles på sidan. Den som vill ha det på något annat sätt kan enligt hemsidan få det men jag skulle inte rekommendera någon att försöka.

Rocky's burgare

Hur smakar det då? Ja, det smakar fantastiskt på det där enkla, svåråtkomliga viset. Riktigt köttigt och med tillbehören fint avvägda. MEN, och jag måste faktiskt lägga till ett MEN, en ½ pound burgare som jag tog tycker jag borde kunna vara saftigare. Min var well done (det är ingen på det här stället som frågar hur man vill ha brugaren) och den hade nog tjänat på att vara lite rosa.

Burgare halvvägs

Saftighet är ingen liten sak i min bok så jag måste säga att jag blev lite besviken trots den ljuvliga smaken. Brödet är gott men inte särskilt speciellt utan verkar vara butiksköpt och serveras utan att värmas upp vilket jag tycker är ett minus men som jag noterat hittills inte helt ovanligt.

Till burgaren drack jag Rocky's egen fatöl, en fin ljus lager som drog lite åt bärnsten men som när jag frågade visade sig vara ett mainstreamöl som de bara sätter sin logga på. Kanske lite tråkigt kan tyckas men charmen med Rockys är å andra sidan att de knappast skulle bry sig.

Sammantaget håller jag nog ändå Hodad's som snäppet bättre även om jag aldrig skulle erkänna det för personalen på Rocky's Crown Pub.

Bloggarkiv