Frysbiff

June 22, 2011

Hemkomsten har tagit hårt. Nu måste det hända något. Och inget händer utan att någon får det att hända. Du ska inte tro det blir sommar och allt det där. Således har jag ägnat de senaste dagarna åt lokalletande uppblandat med lätt ångest och tvivlande: vad har jag gett mig inpå?

Det hela började med att jag plockade fram några av mina egenmalda burgarbiffar från frysen (oförlåtligt jag vet), snabbtinade dessa i varmt vatten (inte bra) och slängde på dem på ett bröd från en av mina sämre degdagar. Med andra ord så långtifrån min egen burgarvision jag kan komma och jag intalade mig därför att jag INTE skulle utvärdera denna den första egna burgaren sedan hemkomst. Sagt och inte gjort satt jag två minuter senare och utvärderade. Fem minuter senare undrade jag vad jag höll på med och två timmar därefter började en sömnlös natt.

En blogg är ändå lite mer abstrakt än ett stekbord när allt kommer omkring. Men det är i de stunderna som viljan gör sig påmind, ingen botten utan ett golv och inget golv utan uppåtstuds och så vidare. Det tog ett par dagar att komma tillbaka men nu brinner kallet mer än någonsin. Med färskmalen färs på högrev, bringa och short-ribs och nybakade bröd ska visionen uppnås. Så fort jag hinner ska jag mala lite kött, utveckla mina funderingar kring teknik och ge er några smakprov på vad som förhoppningsvis blir min framtida signatureburger.

Under tiden har jag fortfarande en del att dela med mig av från resan och först ut är Millers utanför Detroit som visade sig ha den bästa enkla chesseburgaren av dem alla. Med lite tur blir det även en liten filmsnutt därifrån. Så, jag är tillbaka. Hoppas ni är det också.

Blogg

Frysbiff

June 22, 2011

Bloggarkiv