Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

Le Tub

May 18, 2011

Le Tub

Le Tub. Nu var det dags. Efter alla utmärkelser och uppmärksamhet som Le Tub fått genom åren så känns det lite som att se en filmklassiker för första gången. Man vet att den är bra, den måste vara bra eftersom alla tycker den är bra och minsta tecken på motsatsen kommer att medföra stor besvikelse. Le Tub gör ingen besviken.

Ägaren Russel Kohuth byggde stället för hand under "a concentrated and dedicated year" 1974 och installerade själv "the plumbing" under julen 1975. The plumbing är ett relativt begrepp här eftersom hela Le Tub består av gamla, badkar, toaletter och annat bråte som Russel samlat ihop under år av joggingturer längs stranden, därav av namnet.

Entrén

Det är på alla sätt ett helt unikt ställe med den smått bisarra inredningen parat med härligt patinerad klassisk amerikansk barinredning, retrocool på ett sätt som många försöker efterhärma men som är svårslaget när det inte är retro utan bara är och alltid har varit. Läget vid vattnet, på den västra sidan av Miami beach's landremsa där man sitter på egenbyggd terrass med utsikt över vad som kallas the intercoastal waterway, är också helt fantastiskt för en hamburgerbar.

Utöver all denna charm råkar de servera en hamburgare som lyckas leva upp till alla föreställningar någon kan ha av en riktigt klassiker. En best på 13 oz (ca 370 g) som beställdes medium rare med vanlig amerikansk cheddar, två skivor ovanpå varandra. På sidan sallad, tomat och rå lök. På bordet fanns även ketchup och senap så klart men även portionspåsar av Hellmann's. Så jag lade på allt utom tomaten och avnjöt under suckande och stönande av välbehag. Om ni ursäktar.

Smaken var perfekt med rökigheten från kolgrillen och den rena köttsmaken från sirloin (ryggbiff är väl den närmaste översättningen). Brödet var också speciellt, en "kaiserroll" som närmast kan jämföras med en källarfranska med frön. Det var rejält smörat innan grillning och passade verkligen till biffen. Som en reflektion till gårdagen är det ju intressant att uppleva hur sirloin och källarfranska slår kobebiff och briochebröd ganska överlägset och lämnar kvar fina tjuogo dollar i fickan att köpa en souvenir-t-shirt för. Japp, ate the burger, got the t-shirt. Några ord om pommesen, verkligen fina, lite halvbreda men platta med skalet kvar och skönt upplagda i en liten sibylla-kartong (no relation…) som vi avnjöt med lite Hellmann's.

Färsen på Le Tub är färskmalen sirloin som sagt (100 %) som handformas till burgare ute på bryggan bakom köket. Tekniken var enkel, ur ett stort tråg med färs tog färsmannen en näve och formade till en boll som han sedan klappade ganska hårt runt om. Klappningen bör tillåta en ganska lös boll (viktigt för saftighet och för att burgaren inte ska bli för kompakt) som ändå håller ihop eftersom ytterskiktet sluts utan att färsfibrerna inne i bollen smetas ihop för mycket. En smetig färs vill vi inte ha och om ni håller på hemma kom ihåg att alltid köra allt väldigt kallt för att inte fettet skall smälta och bli smetigt. Förutom rent hygieniska skäl förstås. Frågan infinner sig hur sådana nobla principer uppfylls på en brygga i Florida men vem bryr sig med de burgarna.

Vid grillningen (kol) återkom klappandet men det var inte fråga om någon enskild pressning eller de förbjudna stekspadetrycken (som ni ju vet att bara pressar ur saften och gör burgaren torr). På Le Tub fick burgarna lite kärleksfull smisk istället med tre snabba, lätta klapp. Jag får erkänna att jag inte riktigt förstår poängen med det men det är ju därför jag åker runt här och flottar. För att lära.

Bloggarkiv