Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

Lite B…

July 11, 2011

Mycket fixa, lite blogga. Jag börjar snart samla ihop till en up-date om läget i restaurangplaneringen men eftersom det var ett tag sedan sticker jag mellan först med ett inlägg om B Spot i Ohio och Steak'N'Shake på väg mot Boston.

Tidigt i våras hölls 2011 South Beach Wine and Food Festival i Miami. Det är en festival som arrangeras av tv-kanalen Food Network och tidningen Food & Wine (vars lista på USA:s topp 25 burgare utgjort en av kartorna för min resa). En del i festivalen är tävlingen Burger Bash. Värd för tävlingen är Rachel Ray och tävlar gör framstående kockar och burgargurus från USA:s elit, eller vad sägs om följande axplock av deltagande restauranger: Shake Shack, Michael's Genuine Food and Drink, Bobby's Burger Palace (Bobby Flay), Good Stuff Eatery (Spike Mendelsohn) Burger & Beer Joint, Umami Burger, Ingrid Hoffman (Latin Burger and Taco). För att nämna några. Som ni vet har jag haft äran att prova några av härligheterna, framförallt i Miami där jag och Hannes bevistade Michael's Genuine, Latin Burger och B & B Joint. Efter vägen har även Umami och så klart Shake Shack slunkit ner. Alla fantastiska burgare.

Så, varför berättar jag det här? Jo, för att två år i rad har Michael Symon med sin restaurang B Spot vunnit den mest prestigefyllda kategorin Burger Bash's People's Choice Award. I år knep han dessutom kategorin Best Dressed Burger (läs mer här) och framstod som något av burgarkungen framför andra. Och gissa vem som var tvungen att ta sig till B Spot för att testa hypen? Exakt.

Vid tiden för vårt besök på B-Spot hade jag och Patrik ätit den grymma cheeseburgaren på Miller's utanför Detroit kvällen innan och Kracy Jim's i Ann Arbor tidigare samma dag. Kanske låg det B Spot i fatet för tyvärr måste jag säga att det var en besvikelse. Miljön var som jag väntat mig, lite mer designad och uppstyrd jämfört med många av andra ställen på resan men ändå med slagsida åt klassisk amerikansk bar möter steak house. Helt ok men inget speciellt dock bra stämning. Menyn bestod av ett antal förkomponerade burgare, ett gäng riktiga dinner salads, olika korvar och lite bar snacks och sides. Helt i min smak om man ska gå utanför burgarboxen.

B Spot

Inne på B Spot

Min vana trogen körde jag på en dubbelostburgare, på B Spot kallad Doubler, med pepper jack cheese som tillval. I övrigt sallad, mayo, lök och tomat. Som ni ser på bilden var den väldigt hög vilket fick mig att ana oråd och släppte inte efter tillräckligt när jag tryckte ihop den. Köttet var ganska tort och kompakt på ett nästan svenskt vis.

Doubler

Jag var mer eller mindre i chock. B Spots kött är nämligen en custom blend från ingen mindre än Pat La Frieda som väl närmast kan beskrivas som kunglig hovleverantör när det gäller kött i allmänhet och burgare i synnerhet. Möjligen kan problemet ligga i att köttpuckarna kommer färdiga istället för att göras för hand på plats. Å andra sidan ska det inte vara något problem på den här nivån. Hade jag varit lite mer på hugget hade jag så klart tagit Yo! burgaren som vann Burger Bash (burger, fried salami, coppa, hot peppers, provolone, shasha hot sauce) men jag missade det. Kanske hade den räddat kvällen men jag tror inte det. Om det var samma kött som vann Burger Bash blir jag väldigt förbryllad.

Efter Ohio följde en längre biletapp med sikte på Massachusets och eftersom vi inte hade några klara kandidater längs vägen googlade vi fram Steak'N'Shake, en kedja som finns framförallt i mellanvästern och södern och som George Motz i Hamburger America pekar ut som en av tre kedjor värda ett besök med In'N'Out och Five Guys som de övriga. Sällskapet förpliktar minst sagt men det skulle visa sig att besvikelse nummer två lurade runt hörnet.

S'N'S visade sig vara ett diner-burgar-ställe men med en atmosfär av plastig kedjekitsch. Burgarna görs med smashtekniken där en klump köttfärs pressar snabbt och hårt mot grillen tills den blir platt och sedan steks en kort stund på mycket hög värme. Enligt Hamburger America skulle man köra på en dubbel med bacon för att få ett rimligt förhållande mellan bröd och biff. Så gjordes och det var ingen dum burgare alls. Men mot Five Guys och In'N'Out stod den sig slätt.

Steak'N'Shake - check!

På vår fortsatta väg mot Massachusetts höll vi utkik efter en flod att bada i. Jag hade hela resan tjatat om att jag ville bada i en flod av modell Stand By Me eller Deliverance. Det dög liksom inte med bara Stilla Havet och Miami Beach… Tiden började rinna ut så i desperation svängde vi av för det näst bästa: en sjö. Väl nere vid vattnet noterade vi att ingen badade trots den 30-gradiga värmen. Skumt tänkte vi men gjorde oss redo för att hoppa i. Väl ute på en brygga frågade Patrik en förbipasserande om det var ok att bada. Jag var då mer eller mindre i luften men vände likt Stålmannen när jag i öronvrån hörde en otrevlig kombination av ord: "Nooo!!" och "mercury". Det visade sig vara ett av USA:s mest förorenade vattendrag alla kategorier på grund av mängder av utsläpp från läkemedelsindustrin under några decennier av 1900-talet. Kanske hade jag numera kunnat avläsa dygnets medeltemperatur med hjälp av kvicksilvret i min kropp om jag badat, men i efterhand kändes det bra att informationen nådde mig i tid. Här en trevlig skylt som vi missade:

Bloggarkiv