Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

Lunchburgare i Chicago

June 13, 2011

"I met this girl when I was three years old, and what I loved most she had so much soul, she said excuse me little homie I know you don't know me, but my name is Windy and, I like to blow trees and…"

Japp, the burger tour hade tagit sig till the windy city, Chi-town, Chicago. Hemstad för Kanye West som jag lånade raderna i från och som i sin tur lånat från Common, också från Chicago. Andra Chicagostorheter som dök i upp i minnet var Garth och Wayne, Oprah och Obama, även om jag personligen inte sett papper på det sista så vi får kanske dubbelkolla det med Trump. Han verkar ju ha koll. Annars kändes Chicago på förhand som en väldigt stor stad som jag visste väldigt lite om. Efter en lunch och timmes promenad kan jag inte heller i efterhand kalla mig upplyst. Men stort var det.

Jag mötte upp Patrik på O'hare som kom från Sverige samtidigt som jag lämnat Kalifornien med ett försenat nattflyg som kom fram vid halvfem på morgonen. Tre timmars tidsskillnad åt fel håll på det gav en rätt sliten och oengagerad burgargris men det skulle snart ändra sig för nu skulle sista etappen planeras. Anledningen till att vi möttes upp just i Chicago var dels för att besöka Moonshine Store drygt fyra timmar rakt söderut från Chicago dels för att sista etappen skulle täcka in Iliinois, Ohio, Michigan och Indiana på väg mot Boston och avslutet i New York. Redan efter en timmes samråd på flygplatsen insåg vi att den planen var i mastigaste laget. Om det överhuvudtaget skulle gå var vi tvungna att börja med Moonshine och hoppa Chicago men ödet ville annorlunda. Jag hade glömt att de bara har öppet på förmiddagen så Moonshine fick vänta till en annan gång trots att CBS utsett den till USA:s bästa. Å andra sidan hade jag ju provat ett par burgare vid det här laget och lärt mig att i de skönaste hak lurar inte alltid den bästa burgaren. Men kolla in klippet här och förstå min ångest.

Så vi styrde mot Chicago för lunch för att sedan rulla direkt vidare mot Michigan. I Chicago väntade Custom Houe Tavern. Burgaren där kvalade in på Food & Wines lista över USA:s 25 bästa burgare och likhet med flertalet på den listan av typen gourmet. Efter Umamis fina burgare (återkommer om den!) hade jag fått upp hoppet för denna kategori igen men det skulle snart gå över visade det sig.

Det här var nämligen inte särskilt kul alls. Konceptet var inte särskilt nyskapande: brioche (ganska torr), sliverlök och syrlig ketchup i den obligatoriska rostfria koppen. Inget fel men inte heller särskilt innovativt. Nu finns det ju inget som säger att en burgare behöver vara innovativ – snarare tvärtom – men om en finare restaurang tar på sig uppgifgten att uppdatera burgaren som koncept så är det ganska intressant att alla dessa uppdateringar ser exakt lika ut och i ytterts få fall klarar att mäta sig med bästa flottburgarna. Det är åtminsitone min erfarenhet så här långt.

Ser ju rätt fin ut...

På Custom House hade de visserligen tagit ett steg i egen riktning och blandat i fläskkött men det funkade inte för mig. Jag gillade inte riktigt smaken det gav och konsistensen blev lite hårdare. Jag satt istället och drömde om Latin Burger i Miami och deras chorizoblandade färs. Överlag var köttet för kompakt och brödet lite för stort i förhållande till det förra. I botten av burgaren låg en steaksås som var ok men inte något särskilt den heller. Jag måste faktiskt ställa mig frågande till hur den här burgaren kunde kvala in på någon lista alls. Så jag tror vi släpper Chicago för den här gången innan jag framstår som bitter och ser fram emot Michigan. Där fanns det burgare.

Bloggarkiv