Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

The Cricket Burger

May 05, 2011

The Cricket Burger

Så var det dags. Jag skulle äntligen få prova the Cricket Burger. Först några ord om Cherry Cricket. En klassisk amerikansk bar i dess bästa bemärkelse: skönt slitet och insuttet, platser i baren, bås efter väggarna och runda bord i mitten, sport på ett par TV-apparater för oss som gillar det men utan en massa överbelamrad sportkitsch. Till det en lång rad öl från lokala mikrobryggerier på fat.

Nu till väsentligheterna. Som jag skrev i förra inlägget är den berömda varianten av deras Cricket Burger den som serveras med philly och färsk hackad halapeno (mina spanska läsare får ursäkta, jag har precis gått över från pc till mac och kan inte få den här ~ att lägga sig ovanpå n:et). Servitrisen frågade om jag ville ha grillad lök till och varför inte tänkte jag. Jag tänkte rätt. Eller för att vara aningen mer ödmjukt – servitrisen tänkte rätt. Kombinationen av ostens syrliga svalka, den gröna hettan och sötman från grillad rödlök var fantastisk.

Burgare och pommes kom in i två separat burgarkorgar, modell röd plast, den klassiska. På sidan låg en tomatskiva och en liten burk med hackad halapeno som man fick dosera efter eget tycke. Jag valde ½ pound-varianten så det var en ganska gedigen pjäs som kom in. Check it out!

Brödet var lite mäktigt, på gränsen till för mycket kanske, men perfekt i konsistens och trots allt bra avvägt mot storleken på biffen. Vilket för oss in på det viktigaste, köttet. Jag beställde min well done (och nu kanske jag upprörde en del burgerheads därute som föredrar sina pretty-in-pink men vi tar det lite senare) och det funkade alldeles utmärkt. Kanske inte så att safterna rann men köttet var mjukt och fint och verkligen inte torrt.

Sammantaget var det en upplevelse, ni vet en sådan där fin stund för sig själv när man sitter och tittar förundrat på hamburgaren mellan tuggorna och pratar lite med den som om det vore ens avkomma. Uppenbarligen har jag inga barn och vet inte vad jag pratar om men det var vackert.

Pommes fritesen var också mycket bra, gyllenbruna på väg mot något mörkare och friterade med någon form av ströbröd eller liknande. Det kändes inte som ett ställe som dippar grejerna i panko men det var lite för stressigt i köket för att få reda på alla väsentligheter. På amerikanskt manér fick jag även en hel korg med pommes när jag beställde en halv. Storleksbegreppen här är ju som alla vet lite annorlunda. På gott och ont.

För att skölja ner härligheten bad jag om deras bästa lokala öl på fat vilket resulterade i en Odell Five Barrel Pale Ale och en Wynkoop Black Lager. Fina grejer visade det sig. Till sist, nu är ju det här ingen blogg för P1:s Plånboken men det är svårt att inte nämna att hela kalaset – burgare, pommes och två finöl – landade på 20 dollar. Bara en sån sak.

Nästa ställe: Bud's Bar. Vi hörs snart igen!

Bloggarkiv