Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

Tondöv eller bortskämd?

May 24, 2011

Tondöv eller bortskämd?

Första kvällen i Washington sökte vi upp ett ställe som George Motz tipsat om i Hamburger America, Tune inn. Ägt av samma familj sedan 1955 med burgare gjord på färsk högrev och genom åren frekventerat av politiker och kändisar. Det lät bra. Men det var sådär. Det var inte ett särskilt speciellt ställe i jämförelse med andra vi besökt. En okej burgare med goda stripes men faktiskt inget att skriva hem om. Det var för lite smak och inte särskilt saftigt. Ett plus dock för de halvfriterade lökringarna som de hade på sin signature burger. Kanske hade Freud något att göra med att vi råkade glömma kameran. Efter burgaren drog vi vidare till en takfest på svenska amabassaden – japp, the burger train fick raka av sig lite stekflott och gå på finfest – och sen ett par öl i Gerogetown. Jag har aldrig varit i D.C men gillar det skarpt, det är en riktigt fin stad.

Dag två. Ray's Hellburger. Med på F&W:s lista över USA:s 25 bästa burgare. Stället dit Obama tog Putin när han var på statsbesök. Höga förväntningar som bara blev högre när jag kom in och såg att de körde hip-hoptema på burgarna med namn som The Mac, B.I.G Poppa, Big Punisher, Fat Joe och The New Jack Zing (en ordlek med det tidiga nittiotalets r'n'b-gengre New Jack Swing, minns gansgterklassikern (nja…) New Jack City med Wesley Snipes). Fasiken, jag hade ju tänkt köra hiphoptema på burgarna..hm. Burgarna på Ray's görs av hängmörad högrev som de styckar själva. Till det ett nybakat potatis-briochebröd. Menyn bestod av några utvalda kombinationer men man kunde även göra sin egen utifrån en lång rad tillval. Dessutom fick man välja på fyra olika kryddvarianter till biffen. Här någonstans blev det lite för många alternativ för min smak men det är kanske bara jag.

Jag tog en Big Punisher med ost, karamelliserad lök, sallad och jalapeno. och valde Diablo som stekkryddning vilket innebär att biffen grillades i kryddig chipotlesås. Tillsammans med jalapeno blev det tyvärr för starkt och svårt att känna hur köttet smakade. Erik som vi bor hos här i Washington – även kallad tow-away-Tim efter att lapplisorna ombesörjde en parkeringsflytt av vår bil och tog 100 dollar för besväret – tog en Ray's Hellburger vilket var en vanlig cheese med pickles, röd lök och Ray's egen dressing. Det skulle jag ha gjort om jag kom tillbaka för köttet var riktigt bra när det inte var stekt i chipotlesås. Men även om köttsmaken var bra var det inte tillräckligt saftigt och brödet var tyvärr torrt och lite tråkigt.

Till burgaren provade jag ett tips jag fick av bartendern på Holeman & Finch. De nämnde ett ställe som heter Farm Burger som de tyckte vi skulle prova som också låg i Atlanta. Vi kände inte att vi hann det vilket var en miss eftersom jag senare insåg att den var med på topp-25-listan. Om vi hade gått dit så var bartendens tips att beställa sweet potato fries med benmärgsdipp och till det en root beer. Eller som han själv uttryckte det: "Now, that's a solid combination right there". Så när jag såg att Ray's hade benmärg som tillägg till burgaren och sweet potato fries samt root beer var valet givet. Tyvärr hade jag missförstått, benmärgen var mer ett pålägg än en dipp men jag kladdade lite med mina fries ändå fast det smakade inte så mycket. Eftersom jag kände att det var en riskabel kombination hade jag säkrat upp med en peanut butter shake och den var däremot kanonbra.

Big Punisher

Hat's off

Reklamavbrott

Ray's Hellburger

Jag lämnade Ray's med ett lite kluvet intryck. Det var ju ett fantastiskt ställe på papperet men det levererade inte riktigt enligt förväntan. Eller så håller jag bara på att bli bortskämd. På återhörande.

Bortskämd?

Bloggarkiv