Blogg

I samband med burgarresan till USA i maj 2011 startades bloggen Flippin' Burgers som var aktiv t o m öppningen av restaurangen i mars 2012. Bloggen låg på dåvarande Magasin Morbergs hemsida och skildrade burgarresan, crowdfundingkampanjen och uppstarten av restaurangen. Nedan finns det första blogginlägget samt resterande inlägg samlade i en historik.

The world famous ghetto burger

May 24, 2011

Vi är i Washington och har redan hunnit med Tune Inn, Ray's Hellburger, Shake Shack och Ben's Chili Bowl sedan lördag kväll. Jag ska berätta lite mer om dem så fort jag hinner men först ett inlägg som fått vänta – Ann's Snackbar i Atlanta och "the world famous ghetto burger". Det var dagen efter Holeman & Finch och det passade därför utmärkt med Ann's eftersom det är en helt annan grej. Som många av haken i Hamburger America är Ann's värt ett besök lika mycket för atmosfären som för burgaren. Det är inte den absolut bästa hamburgaren – även om den är fin – men det är en grym hamburgerupplevelse.

En del av er känner säkert till Ms Ann – som hon kallas av stamkunderna – men för de som inte gör det kan några ord vara på sin plats. Ms Ann öppnade sin snackbar 1972 men det var först 1994 i samband med att en kedja öppnade i kvarteret som hon valde att satsa på färskmalet kött och framgången tog sin fart. Det speciella med stället – förutom att Ms Ann är en hård gammal dam – är alla regler. Inne i baren får man inte svära, luta sig mot disken, stå om det finns lediga platser, föra oväsen, ha mobiltelefon och så vidare. Gör man det åker man ut. Inget skämt. Den mest speciella regeln är emellertid att ingen får komma in, inte ens beställa, innan hon har gett sitt klartecken. Baren tar bara åtta personer åt gången och grillen är verkligen liten så man får vänta länge. Först på att folk före skall äta upp. Sedan på att få beställa. Därefter på att få komma in. Och slutligen på att maten lagas. Som tur är gör inte det så mycket för det är förstklassig underhållning att sitta på uteserveringen, i väntan på sin tur att bli kallad, och lyssna på det lokala klientelet. Extra roligt blir det när det kommer nykomlingar som inte känner till reglerna.

Under vår nästan en och en halv timme på verandan kom flera färskingar dit, tittade lite förvirrat på alla som satt och väntade och fortsatte intet ont anande upp för trappen mot nätdörrarna som leder in till själva baren. Fem sekunder senare kom de ut och hastade nerför trappen med svansen mellan benen till allas jubel. Ms Ann hade kört ut dem. En annan grej som är noga är parkeringen. Den som fulparkerar kan räkna med skäll i bästa fall, i värsta fall en utebliven burgare. Medan vi satt där kom en kvinna ut som vi trodde var Ms Ann men som visade sig tillhöra personalen eller möjligen släkten. Hon var lika bestämd i alla fall. När hon gick ner för trappen såg hon en bil som inte parkerats enligt reglerna. "Who's that car overthere?" utropade hon samtidigt som ett tiotal män i varierande åldrar stirrade ner i backen som skrämda pojkar. Men ingen gav sig till känna. Hon gick tillbaka in och upprepade frågan inne i baren varpå någon pekade ut mot en av killarna som satt och väntade. Nu var det klippt. Den gamla damen gick ut på trappen igen, spände ögonen i den utpekade och utbrast: "Is that your car over there?!" "Yes" svarade mannen med låg stämma och flackande blick. "Well, if you can't drive you can't eat!" replikerade damen varpå killen skyndsamt lufsade iväg och flyttade sin bil. Två andra män som väntat på sin mat i två timmar satt och munnhöggs om vem som skulle våga gå in och fråga om maten var klar snart. Till slut gick den ena in men flög ut lika snabbt med följande citat: "She said: 'This ain't no Burger King! And tell 'em Ms Ann said so!'".

Det var m a o två smånervösa svenskar som till slut slog sig ned vid baren när det väl var vår tur. Vi beställde varsin Ghetto Burger med dricka och när den senare tog slut i väntan på burgaren fick jag peppa mig själv i ett par minuter innan jag vågade beställa en till. En kort arg blick senare hade jag ny dricka. Ok. Ghetto burger var en best. Bröd, senap, ketchup, chiligryta, biff ett, ost, lök, biff två, ost, lök, tomat, sallad, majonnäs, bröd. Betänk även att biffarna låg på 250 g plus. Jag kan redan nu säga att om jag kommit dig igen skulle jag tagit en vanlig burgare för det här var helt enkelt för mycket. Jag har aldrig ätit en mastigare burgare (om ens något i matväg) men man måste ju köra på signature burger. Smakmässigt var den bra, fin ren köttsmak och god chili men allt blev bara en enda röra efter ett par tuggar så som burgare vet jag inte riktigt hur jag ska se på den. Förstår faktiskt inte att Wall Street Journal utsett den till bäst i USA en gång. Men om ni är i Atlanta så är det ett absolut måste att åka dit. Här kan ni får ett smakprov på Ms. Ann in action.

"So you wan' another soda, hu?"

Bloggarkiv